Ibland tar livet oväntade vägar och kringelkrokar som lämnar oss deltagare stumma, chockerade och omtumlade. Vare sig det gäller tråkiga eller goda händelser måste vi alla processa det vi ställs inför. Det blir inte alltid som man har tänkt sig, hur goda intentioner någon någonsin har haft om morgondagen. Det går heller inte riktigt att förbereda sig på alla eventualiteter.
De svårigheter vi möter och ställs inför kan vara tunga för att inte säga rent outhärdliga.
En underbar väninna drabbades för en tid sedan av en svårighet som drabbar många, dock kan denna svårighet se olika ut för andra och p.g.a detta kan graden av smärta variera. För väninnan ställdes livet plötsligt på kant alldeles, ur tomma intet och på det allra smutsigaste, fulaste sättet man kan överhuvudtaget föreställa sig.
Smärtan var inte bara ett faktum, den var näst intill omänsklig och toppade alla grader i helvetet.
Som nära vän har även jag lidit med min väninna under denna tid, lidit när jag har sett en oerhört god och varm människa skadas oförtjänt så ända in i själen. Maktlös och hjälplös har jag känt mig men ändå gjort vad jag har kunnat för att bara finnas för väninnan genom processen. I denna veva föddes tanken hos mig att väninnan skulle få en symbolisk skyddsängel av mig nu när vi båda står i begrepp att flytta flera växtzoner från varandra inom en månad.
Alla skulle vi väl behöva en skyddsängel när livet rullar upp för stenhårda uppförsbackar där lömska stup lurar.
Jag började med att rita och designa en liten människokropp, ca 30cm hög. Sedan sydde jag ihop och fyllde kroppen med vadd. På Panduro köpte jag dockhår, dock inte den typen jag hade önskat men jag fick ta det som fanns att tillgå. Efter detta ritade jag en tunika och byxa som jag sedan klippte ut tyg efter och sydde.
Då detta skulle bli en ängel ritade jag även ut ett par vingar som jag lade vadd emellan och sedan kviltade samman. Vingarna sydde jag på ängeln när denna hade fått sina kläder på sig.
Här syns ena vingens topp på ängeln, jag har kviltat
vingarna i "fjädermönster"
Ängeln fick sitt ansikte med brodyrtråd och lite rouge på kinderna. På klänningstunikan sydde
jag fast supersmå vita pärlor lite oregelbundet som dekoration, här syns några
pärlor sitta lite tätare runt halsen.
Runt byxbenens nedre delar sydde jag fast ett band med guldtrådar
Den lite exklusiva detaljen sitter runt ärmarnas nedre delar samt runt klänningtunikas
nederdel; en alldeles fantastisk antik spets jag hittade en gång i Wales och har sparat länge på.
Slutresultatet; min ängel till väninnan, fylld med kärlek och
hopp om framtiden. En påminnelse om min ständiga vänskap
och omtanke trots geografiska avstånd mellan oss.
Äkta, goda vänner finns för varandra, oavsett avstånd och livets upp-och nedgångar. Jag gläds åt de fina vänner jag har, jag gläds åt deras medgångar och jag blir ledsen över deras svårigheter. Jag försöker tänka på att inte ta någon för given och framförallt inte bära på förväntningar på hur vännerna ska eller inte ska agera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar