Violtid

 Förra året blev jag lite hänförd av den påtagliga doft av violer som mötte mig på vissa ställen i trädgården. Jag prövade att plocka in och kandera violer och lovade mig själv att aldrig göra det igen. Det var ett fasligt gegg och meck, inte alls värt besväret även om det är både charmigt och läckert med kanderade violer på bakverk och annat. Det är ju synd, samma dofthänförelse av violer kom nyligen på mig nu när våren har kommit till trädgården igen. Det finns vissa områden som doftar så ljuvligt av dessa små söta blommor. 
Jag letade och letade efter något alternativt område att använda violerna på och hittade någonstans en notis om att det skulle kunna gå att göra te på dem. Sagt och gjort, jag gav mig ut i sällskap med en av katterna för att plocka.

 Katten ställer sig frågande till vad som finns i byttan

 Jag plockade ihop ett fång violer; kanske två till tre deciliter i en skål och stod länge med näsan ovanför byttan för att dofta in den härliga doften...

  
Sedan hällde jag violerna på en plåt med bakplåtspapper på och ställde plåten på tork i ca fyra dagar.

 Violerna torkade ihop ganska kvickt och dessa hällde jag sedan i en liten glasburk med lock. Häromdagen tog jag ett par rågade teskedar och lade i en kopp med hett vatten, ganska snabbt färgades vattnet blålila och doften av viol slog upp. Blommorna fick ligga kvar när jag drack; det blev väldigt milt och gott, inte alls tokigt. Någonstans läste jag också att violer ska vara välgörande och till och med nyttiga - för något som jag tyvärr har glömt nu. Men roligt är det att kunna fynda användbara/ätbara saker i sin egen trädgård!