Nöje som har ett pris

...så här ser dryga kilot smutron ut... (lånad)

Måste bara få stoltsera lite.... har idag lyckats få ihop 1,1kg smultron. Det känns härligt att kunna ha det i frysen till den mörka årstiden gör sitt inträde igen. Att t.ex. kunna svänga ihop en varm smultronpaj när nordanvinden ligger på. Det tar sin modiga tid att få ihop denna mängd och man gör det inte i en handvändning. 
Ett antal timmar i ofta ganska oländig terräng har jag på alla fyra krupit omkring som en krabba både i sidled och andra riktningar för att nå de värdefulla blodröda bären. 

...och så här ser jag ut just nu... (lånad)

Bären är gratis och enda insatsen man gör är ju den rent fysiska, men just nu är jag utmattad, ledbruten och förbi av trötthet och orkar inte riktigt känna glädjen till fullo.  

 

(lånad)

 Jag befarar att natten kan bli märkbart jobbig. Jag ska nog ta en sväng förbi medicinskåpet och gräva efter en Herr Ipren eller en Fru Voltaren....

I väntan på Godot .... eller sotaren

I dag har jag tillbringat störrde delen på sommarstället; lite av ett pliktbesök. Sotaren skulle nämligen komma över och brandskyddsinspektera samt sota skorstenen. Det var bara att åka dit och invänta besöket.

 Ber om överseende för usel bild, jag smög nämligen ute i buskarna med mobilen då jag var 

generad för att öppet fotografera sotaren i tjänst...

 Sotaren var urtjusig i sin sotarmundering; svart från topp till tå, en "kurpits" 

på huvudet och dessutom med guldknappar i skjortan!

Vädret var fantastiskt och jag hann med lite pyssel medan jag väntade. Bland annat var jag modig nog att ta mig ner (och in) i de djupare delarna av vår jordkällare; ett ställe jag normalt undviker då källaren bebos av Sveriges hela fauna av spindlar. Även gråsuggor i mängd huserar i källaren (liksom en och annan bagge). I stora klasar har gråsuggorna gemensamt grupphäng ovanpå dörrkanten. Varje gång man öppnar dörren till jordkällaren rasar ett större gäng gråsuggor ner från dörrkanten rätt ner i betonggolvet, en fallhöjd på ca 1,5 meter bildar obehagliga ljud; det är som om någon kastar djupfrysta matbitar i golvet och det rasslar alldeles för mycket för min smak... varje gång jag måste gå ner i källaren och in i jordens innandöme bävar jag för risken att få några gråsuggor på efterslänten ner i nacken. HU!!
Hur som helst; jag blev rikligen belönad för mitt mod i dag. I det ena lilla källarutrymmet stod en träbänk som jag inte sett tidigare. Antagligen beror detta på mitt ständiga fokus att komma därifrån överlevande och obeträdd av spindlar och andra fanstyg. 
Efter en hel del baxande (och kontrollerande att inga djur bodde undertill) fick jag upp denna bänk uppför jordkällarens trappa och ut på gräsmattan. Bänken vägde modiga kilo, oväntad tung höll jag på att knäcka ryggen helt. Men den var stadig! Vilken pjäs! Snabbt var jag framme med skurhinken och grovskurade den hjälpligt:

På tork i solen

Det är en grovt tillverkad bänk vars skiva ovanpå är gjord av ek. Bänken är 0,62 meter hög, längden är 1,22 meter och bredden 0,37 meter. Skivan är hela 8 cm tjock (!) har rediga spår i ytan av ålder och "wear and tear".

 

nästan torr

Efter ytterligare mera slit och baxande lyckades jag få in bänken i min lilla bil (wolkswagen polo...) och slutligen få bänken hemforslad. Nu ska jag fundera på hur jag bäst ska piffa bänken. 

En annan kul sak jag hittade häromdagen i ladan på sommarstället  var en liten metallkula med ring ovanpå. Jag har ingen aning om vad den kan ha använts till men den fungerar numera utmärkt som en liten dörrstopp till ytterdörren i köket:

Kulan har en liten fördjupning i godset som syns till vänster, kanske någon vet vad kulan har varit till?

Bemärkelsedag & svampmani - oxfiléfrossa

Den årligen återkommande 25-årsdagen har passerat igen. Med anledning av detta blev middagen igår lite extra festlig. Det var dessutom välförtjänt då jag under ett par dagars tid har hunnit med ett par korta vändor ut i skogen för att håva in naturens eget ätbara guld; smultron och sommarkantareller. 

Bilden illustrerar tydligt hur det går när man oväntat finner mer än vad man gapar efter. Jag hade gett mig ut för att plocka lite smultron på ett av mina specialställen och det slutade med att jag fick tömma min lilla tvålitershink i bakluckan på bilen några gånger för att få hem allt jag hittade. Det var ju roligt och tyvärr dessutom lärorikt; jag har nu insett att man aldrig bör blanda smultron och orensade kantareller i ett och samma kärl. Men vad gör man därute mitt i djupaste skogen?

 
Som om fyndet från förrgår inte var tillräckligt, jag hann ut ett par timmar även igår för att plocka mer svamp och smultron. Denna gång hade jag två kärl.Och precis som i förrgår blev jag även i går sittandes med att rensa all denna svamp. Det är en syssla man gärna förtränger när man går med skattletarögonen på därute bland mossa, stock och sten.

förvällning av kantarellerna

  Att berätta om kantarellfyndigheterna är inte enbart en oblyg skrytsamhet om man tror det. Insamling av denna mängd svamp är förknippat med kilometerlånga vandringar i skogen, ständigt påpassad av diverse ovälkomna kryp och insekter där man ligger på alla fyra. Det finns dessutom tydligen muskler i kroppen som aldrig används annars förutom vid dessa böj-och sträckövningar? Just nu rör jag mig som om jag vore stelopererad i hela kroppen.

Och vad bättre sätt att tillbringa sin födelsedagsafton med än att sitta i timmar och rensa svamp och sedan ställa sig vid midnatt för att förvälla den...?

 

Middagen igår blev en efterlängtad rätt, lika lyxig som superenkel; "Coeur de Filét Provencale" (säg det till en fransos och han sneglar frågande på dig). En välhängd oxfilé som draperas över skivad potatis i ugn, rikligen täckt av smakrikt vitlökssmör. Med den här rätten kan man aldrig gå fel. Så här gör jag min oxfilérätt:

 

Ugn 225°

4-6 personer:

 

1,5kg färsk oxfilé, rumstempererad!

1-1,5kg fast potatis

200g smör, rumsvarmt (25g att smörja ugnsformen med, 25g att toppa potatisen med och resten till vitlökssmöret ovanpå köttet)

ca 0,5-1dl färsk persilja, finhackad

salt, peppar

4-5 klyftor vitlök (beroende på storleken), pressad

 

Skala och skölj potatisen, torka på handduk och skiva den sedan tunt. Smörj en stor ugnsform och placera potatisskivorna i tegelpanneform. Salta en aning och stek i ugnen ca 10-15 minuter under folie. Ta sedan ut formen och klicka över drygt 25g smör jämt fördelat över potatisskivorna. Sätt in formen i ugnen igen utan folie denna gång och grädda ytterligare 20 minuter.

 

Under tiden bryner man oxfilén runt om på hög värme i en stor stekpanna eller gjutjärnsgryta. När alla sidorna är brynta sänks värmen och köttet får stekas några minuter till, absolut inte mer än några minuter - att genomsteka en oxfilé är som att ta julklappar från ett barn - en styggelse. 

 

 

 

Om man föredrar genomstekt kött kan man lika gärna lägga pengarna på fläskfilé istället. Vitsen med oxfilé är i min mening att den ska vara rejält röd inuti! 
När filén är färdigstekt viras den in i folie och får vila en stund.
Blanda ca 100g smör med de pressade vitlöksklyftorna och den finhackade persiljan. Blanda ordentligt.
När potatisen har gräddats klart tas formen ut ur ugnen. Köttet skärs upp i tjocka skivor (1,5-2cm) och placeras ut ovanpå potatisskivorna. Peppra försiktigt men vänta gärna med saltet till serveringen.

Ovanpå köttskivorna placeras vitlöks/persiljesmöret, sedan sätts formen in i ugnen igen. Beroende på hur rött/rosa kött man önskar varierar tiden i ugnen mellan minuter. I vår familj uppskattar vi köttet egna, saftiga smak och samtliga önskar sin oxfilé väldigt röd - inte rosa. Röd.

Till maten gjorde jag en enkel sallad på salladsbladmix, tomater och apetinaost. Favoritvinet Amarone dracks och för minderåriga serverades iskyld päroncider.

Som sagt, enklare festrätt än detta finns knappt. Eller mer uppskattad....jag känner just i detta nu ett visst medlidande för de som valt den vegetariska vägen i livet.

Jag har lite annat smått och gott på gång, titta tillbaka snart och se om det är något som lockar att läsa!

Red Light District

Bara för att det var så märkligt och vackert kommer här ett snabbt inlägg om detta (nyss hemkomna från landet som just nu dränks av hinkvis med regn). I går kväll strosade jag runt tomten på sommarstället och upptäckte följande solnedgång, solnedgången ändrade sig från ena minuten till den andra. 

Guds fingervisning, en högre makt som påkallar uppmärksamhet 

 eller ett rent naturfenomen... ? Märkligt var det i alla fall. 

Total tystnad rådde och det var som om allt runtomkring höll andan och bara väntade. 

Inte så konstigt att folk förr i tiden räddes för att vistas ute efter mörkrets inbrott. Vem vem vad det kunde föra med sig....

 

Nu vet vi bättre. I alla fall mer. Eller gör vi verkligen det....?

Midsommarhelgen

Midsommarhelgen 2013: denna helg lämnade verkligen inget att önska. Det kanske mest avgörande vilkoret för en lyckad helg var (är fortfarande) vädret; sanslöst mycket solsken i vår del av landet och en behaglig värme.

Mycket efterlängtad samvaro med riktigt goda gamla vänner samt även en (för oss) liten nyare bekantskap - guldkant! Bara några dagar tills vi träffar dessa härliga människor igen!

Traditionsenligt och efterlängtat midsommarfirande tillsammans med nära och kära, massor av god mat och dryck. Utan att det ledde till demoraliserad måttlöshet (alla vaknade troligen utan baksmälla).

 

Oväntat tillskott och sällskap under midsommarafton; Vovven fick möjlighet med kort varsel att utgöra femte familjemedlemmen. Väl på plats för midsommarfirandet var Vovven centrum, han kunde springa lös och hade fri tillgång till lek och bus hela dagen tillsammans med alla som deltog. Makalös uppmärksamhet!

Lillebror och Vovven i soldränkt midsommarpromenad från sjön, total tystnad förutom pratglada fåglar som jobbade på att överösta varandra med den ena vackra melodin efter den andra.

Det finns bara ett par ord som kan beskriva mina tankar och känslor för de gågna dagarna: tacksamhet och fullständig lycka. Hoppas ni alla andra har haft det lika bra!

Iskall och väldigt torr...

Som Emil; med huvudet i soppskålen...

 

lånad

 Med gårdagens traumatiska tandläkarupplevelse färskt i minne försöker jag gå vidare och ägna huvudet åt annat. Lillebor i huset har under några dagar yrat om en maträtt som han har längtat efter under tid; nämligen udonsoppa. I går var jag inte i stånd att ens tänka middagsmat men väl idag kände jag mig mentalt stadigare för detta. 

När det kommer till japansk mat (som udonsoppa är) är det som vanligt lite klurigt att komma över rätt ingredienser. Jag vet inte hur många recept på webben som jag har gått igenom för detta, speciellt som när man (jag) inte är van att laga japansk mat. Någonstans läste jag om "vanlig japansk husmanskost" och att det ska vara enkelt och snabbt att laga japansk "vardagsmat" osv. Och kanske är det så, för en infödd eller liknande. Själv känner jag mig en aning osäker, men detta får liksom inte hindra mig när jag verkligen vill laga något. Jag får bara läsa in mig lite extra och vara ute i god tid. 

Udon är tjocka nudlar gjorda på vetemjöl och används i de asiatiska köken och de förekommer i allehanda maträtter. Under våra resor i USA och England äter vi företrädesvis gärna spännande mat och i synnerhet hamnar vi ofta på japanska krogar. Alla i familjen är besatta av det japanska köket. Någonstans på vägen hamnade Lillebror med sin första skål med udonsoppa och sedan dess är han frälst. Inte alls konstigt, soppan är otroligt mild och har subtila smaker av vad den nu innehåller vilket kan variera. 

Jag har sedan tidigare lyckat hitta de japanska udonnudlarna här hemma vilket gjorde mig väldigt glad. Vid en av sina resor ner till Tyskland köpte Ä.H hem dashibuljong i pulverform till mig dessutom. Dashi är tydligen vad Knorr eller Kung Markattas buljonger är för oss i Sverige - en slags basvara till en mängd soppor eller liknande. 

Jag har tidigare gjort egen dashi; det är i korta drag vatten som kokats med en speciell tång från havet (Konbu) med flingor av rökt bonitofisk (katsuobushi) och sedan silats av. De två varorna (tång och bonitoflingorna) hittade jag i en asiatisk matimportsbutik här hemma. Jag har berättat om det här på bloggen tidigare men vill ändå dela med mig av dagens recept, även om den är väldigt lik vad jag lagade tidigare och skrev om. Förra gången gjorde jag en soppvariant som förrätt men idag var det en huvudrätt. 

I dag stod jag alltså med äkta, japansk dashibuljong i pulverform och udonnudlar hemma:

dashibuljong 

udonnudlar 

 Hur upphetsande denna dashibuljong må vara för en äkta japan kan jag inte säga, det är i alla fall smaker som är svåra för en svensk att framställa när man är boende mitt i Södermanland och befinner sig långt från de kring Japan omgivande haven med all sin tång och fiskartrikedom. Den är dessutom tillverkad i Japan och importerad så den borde duga. 

Sen var det var "bara" resten av ingredinserna som skulle inhandlas och för detta valde jag att utgå från tre snarlika, japanska recept som blev "mitt eget" recept. Så här gjorde jag och det här använde jag idag, först en översiktsbild på nästan alla ingredienserna:

 
Längst ner till vänster syns grovt hackad ostronskivling: jag har gått bet på att hitta shiitakesvamp som ofta används i udonsoppa. Någonstans läste jag att ostronskivling kunde ersätta/användas för shiitakesvampen. På tallriken ovan syns hackad salladslök och stora räkor - detta är dekoration som placeras på soppan när den serveras. Sedan är det en flaska med mirinvin, florsocker, uppskurna kycklingbitar, lilla kartongen längst till höger innehåller dashibuljongen, i mitten syns udonnudlarna. Det som inte kom med på bilden var en flaska med japansk soja. Nu till mitt recept för dagen (som fungerade jättebra)

Soppa med udonnudlar, 4 personer

2 paket à 5g dashibuljong

5 cups vatten (= ca 1.18 liter) till dashibuljongen

400g kycklingbröst

4 salladslökar

400g udonnudlar + kokvatten till dessa

8 stora räkor

2 msk mirinvin

2 msk florsocker

3 msk japansk soja

1 tsk salt

3 stora ostronskivlingar

Koka upp vatten till udonnudlarna. Koka nudlarna enligt förpackningens instruktioner, häll av strax innan nudlarna precis är klara. Skölj i kallt vatten och ställ åt sidan.

 

 

Skär salladslöken i tunna skivor och gärna lite på snedden. Skala räkorna men behåll yttersta skalet på stjärten. Skär upp kycklingen i lagom munsbitar.

I en annan kastrull: värm vattnet till dashibuljongen, lägg i dashibuljongpulvret och se till att pulvret löser sig. Häll ner soja, mirinvin, florsocker och salt i dashibuljongen och låt det koka upp på lagom värme och rör om. 

 Lägg ner de uppskurna kycklingbitarna, det mesta av salladslöken (lite sparas till uppläggningen) och svampen i buljongen. Puttra lagom till kycklingen är genomlagad, smaka av. 

 Under tiden som soppan blir klar fördelas udonnudlarna i skålar:

När soppan är klar fördelar man allt över nudlarna i skålarna och överst strös salladslök och ett par räkor i vardera skål:

 Det var med stor spänning som vi sedan smakade av soppan och alla blev överförtjusta; det smakade verkligen som någon av de japanska sopporna vi har fått ute på restaurang, det var jättegott! Nu sitter alla med en härlig mättnad men utan av vara stoppade som korvar. Det är något "visst" med japansk mat....

Hat och självömkan

 

lånad bild, som ur en skräckfilm...

Ett kort inlägg idag. Efter en akuttid hos tandläkaren stod det klart att den sedan länge havererade tanden endast hade en framtid som utfyllnad i tandläkarstationens soppåse. Ett resultat som var helt oväntat för mig. Istället hade jag tänkt mig en liten lagom lagning och sedan en dag med skogsutflykt och kanske lite smultronplockning.

nästa lånade bild ur skräckfilmen

 Men efter diverse sprutor och en hel del dragande, knakande och krasande är det inte bara plånboken som har har tömts rejält. Även jag är en tand fattigare. Nu stödvilar jag och suger på utsökta gasbindstygbitar upptryckta i käken. Ibland tar livet oväntade utsvävningar.
Det här hatar jag verkligen.

Middagstips - mexmat, grillad lax & lammfärsspett

Under några dagar har jag samlat på mig lite goda maträtter att skriva om. Under ett besök på Mariebergs Galleria i Örebro besökte vi Paco's Mexican Grill och jag njöt av rätten ovan; "Quesadilla". Rätten innehöll följande:

"Tårtbitar" av tortilla med grillad marinerad kyckling, cheddarost, färsk koriander, salsa, guacamole, gräddfil och majschips

Med rikliga kryddor och tillbehör smakade rätten riktigt genuint och otroligt gott!

Det blir en hel del grillat här hemma också just nu. Häromdagen köpte jag en stor bit färsk lax. Laxen fjällade jag av men behöll skinnet på. Jag blandade en marinad av rapsolja och några pressade vitlöksklyftor + salt och peppar, gned in laxen med marinaden som fick ligga ett par timmar. Vi har ett speciellt grillgaller för grillmat som just lax, det brukar inte gå bra att lägga laxen direkt på det ordinarie grillgallret då laxen tenderar att falla sönder.

På bilden ovan ligger laxen i sitt egna lilla galler som gör det väldigt enkelt att vända laxen under grillningen.

Laxen grillade vi ungefär fem minuter på varje sida, det är ganska enkelt att kontrollera att laxen är klar genom att skära ett litet snitt i den tjockaste delen när laxen fortfarande ligger i sitt galler. I och med att laxen var avfjällad åt vi det grillade skinnet också; nästan det godaste av allt!

Laxen serverade vi tillsammans med en härlig sallad och potatisklyftor tillagade i ugnen. Bilden nedan togs (tyvärr) när laxen nästan var uppäten och det berodde helt enkelt på att det var en smaksensation utan like. Ibland får dokumentationen stå tillbaka...

... en annan höjdpunkt som blev fantastiskt bra var när jag gjorde lammfärsspett häromdagen. Tanken var att grilla dem men alldeles försent insåg vi att grillkolen var slut varvid ugnen användes istället. Så här gjorde jag mina lammfärsspett av det jag hittade hemma:

Ugn 225°

ca 400g lammfärs
2 schalottenlökar, finhackade
2 vitlöksklyftor, rivna
1/2 chilipepparfrukt, finhackad
117g fetaost, söndersmulad
persilladekrydda, rejäl nypa
grillpinnar, blötlagda en stund innan 
smör, olivolja

Finhacka schalottenlök, riv vitlöksklyftorna och bryt ner lammfärsen tillsammans i en bunke. Smula över fetaosten och krydda, rör om (men inte för mycket) tills allt är blandat. 
Forma lagom mängd färsblandning i handen och trä igenom träpinnarna. Lägg på galler ovanpå en plåt (se bilden ovan). Smält smöret varsamt och blanda med lite olja. Pensla färsspetten runt om
och låt spetten ligga på gallret när de steks i ugnen. 

Tillaga spetten mitt i ugnen ca 15 minter. Till färsspetten hade vi ugnsgrillad fullkornsbaguette, sallad och ett härligt rödvin till.