Återuppstånden

Pånyttfödd - eller åtminstone tillbaka till livet efter en tung influensa. Det vände igår, det första tecknet på att jag tillfrisknade var att jag blev väldigt irriterad på dammråttorna som låg och stirrade uppkäftigt längs väggarna på golvet. Att ha ork att bli irriterad över deras oförskämdhet betyder ju det händer saker och att kroppen börjar återgå till det normala. Ganska raskt var jag framme med dammsugaren (jag har gett upp försöken med att tämja dammråttorna, de lyder ändå aldrig), efter en vända med maskinen var jag dödligt trött och var tvungen att ta lite stödvila. Hur som helst, jag har ägnat det senaste 1,5 dygnet åt att göra ett recept (som tack och lov skötte sig själv till 90%) som jag hittade i den här tidningen som jag fick låna en dag: 

Det är ett recept på glutenfritt "knäckebröd". Ingen av oss lider av glutenintolerans men glutenfri mat går ju att äta ändå.
Låter kanske inte vansinnigt roligt med knäckebröd jag vet, men jag blev nyfiken och var sugen på att prova. Jag halverade receptet redan från start för jag visste inte om det skulle bli gott och ville inte stå med en laddning bröd till efter midsommar som ingen ville äta av. Här är mitt halverade recept:

GLUTENFRITT KNÄCKEBRÖD
ugn på lägsta värme

6 dl paranötter
6 dl valnötter
3,5 dl linfrö (jag hade enbart krossat linfrö hemma med det fungerade utmärkt)
1/2 gul paprika
1 morot
2 tsk salt
0,5 dl vatten
0,5 dl dl tamari sojasås = den enda soja som är glutenfri. Kan vara knepig att få tag i då den inte säljs i vanliga matvarubutiker, jag hittade min i en hälsokostbutik efter att ha ringt runt lite. 

 

 

I originalreceptet var det 1/2 tsk gurkmeja med (på dubbla satsen ingredienser än ovan) men jag glömde helt av denna krydda. 

Receptet kräver en viss planering på grund av den långdragna torkningsprocessen. 
Blötlägg nötterna samt linfröna mellan 2-3 timmar. Sila av hjälpligt, om krossade linfrön används blir det svårare att hälla av all vätska, låt det hellre vara lite grötigt. 
Kör samtliga ingredienser i en mixer, mixa ordentligt så det mals så mycket som möjligt. Vänd gärna smeten med en slev emellanåt så massan verkligen blir mald rakt igenom och inga stora nötbitar finns kvar. I originalreceptet stod det att man ska kavla ut degen tunt; jag hade svårt att se hur man skulle kunna kavla massan utan tog helt enkelt en större mängd smet och hävde ut på en plåt med bakplåtspapper. Sedan jobbade jag med en slickepott ut smeten så den blev tunn, jämn och fin på plåten, skårade ut lagom stora kexbitar. 

Jag fick ihop fyra ugnsplåtar helt täckta av smet; de fick alla åka i ugnen samtidigt då jag har varmluftsugn. Receptet sa vidare att man skulle torka degen med ugnsluckan på glänt i minst 12 timmar - här fick jag varva mellan att ha luckan stängd och öppen ibland. 
Jag varvade även plåtarnas plats i ugnen, kanske inte helt nödvändigt men jag inbillade mig att det gjorde degen gott i torkningsprocessen. Vid midnatt stängde jag helt enkelt bara av ugnen och lät plåtarna stå; jag tänkte nämligen fortsätta torka degen i dag på förmiddagen då den fortfarande inte var genomtorr. I morse satte jag på ugnen igen och vände då kexbitarna som var nästan genomtorra, undersidan behövde en liten extra skjuts av torkning. 
Efter några timmar till i ugnen på förmiddagen tog jag ut plåtarna och hade plötsligt ett gäng färdiga brödbitar! En klart spännande smak och helt utan sötma; inget för kaffebordet utan mer som ett frukost/matbröd. Krunchigt, med tuggmotstånd men ändå matigt, jag blev positivt överraskad. Ännu godare blev de med lite smör och ost på, även om bitarna är lite spröda. 

Det nyfödda "knäckebrödet" fick vara delaktigt i kvällens buffémiddag. Mer om denna i ett eget inlägg.