I vår herres hage

Facebook erbjuder forum för mycket dravel men även en del roliga saker. Häromdagen ramlade jag över en bild från "Wild for Wildlife and Nature" sida:  

 

Den lille gynnaren är ju sötare än socker och även om texten är konstruerad så tycker jag att det stämmer in på korrarnas personlighet. När vi bodde i USA hade vi en stor tomt och även en stor altan, grönskan och växtligheten var tät och många djur bodde runt om oss. Dagligen besöktes vi av mängder av squirrels, chipmunks, tvättbjörnar, fåglar och vid enstaka tillfällen coyotes. Coyotes är ovanliga och tillhör inte ursprungsfaunan i Connecticut. De är lite av en riskfaktor men de har fått stor spridning runt om i hela landet. 

 Ekorre på vår altan, festande på majskorn och jordnötter i skal

Chipmunk med välfyllda kindförråd

 

I träden runt om vårt hus residerade squirrels /ekorrarna. Viga som cirkusartister rusade de upp och ner i träden, på marken flankerade av chipmunksen som kröp upp ur sina markhålor med blixtens hastighet. Snacka om samlare; de slet dagarna i ända med att fylla på alla förråd som fanns, både squirrels och chipmunks. Vi hjälpte även till att förse dem med smaskig mat; från butikerna köpte vi hem säckar med speciella frö/nötblandningar avsedda för just squirrels och chipmunkar. Dagligen öste vi ut mat på altanen där alla djuren sedan kunde samlas i lugn och ro under det gröna lövtaket från träden. På nolltid var det kliniskt rent på altanen! Det här var ett rent nöje, vi kunde sitta inne i vårt vardagsrum med de stora glasdörrarna öppna eller stängda och bara beskåda spektaklet. Det rörde sig ofta om flera chipmunkar och flera squirrels samtidigt, ofta fick de även sällskap av fåglar som såg sin chans till ett skrovmål. 

En Blue Jay (Blåskrika?), enligt utsago ganska aggressiv fågel

 som gärna tar för sig av mat och andra mindre djur. 

Hos oss samsades alla dock utan incidenter.  

Otroligt vacker och färggrann!

 

 

 

Red Cardinal på besök. 

Chipmunkar i farten med att samla mat

Squirrelsen var riktigt giriga och ganska snart insåg

jag att det inte gick att ha fågelmat hängande. 

Någonstans. 

 Possum - bild lånad från internet.

 Första gången jag såg det här djuret var i närheten av vårt hus. En bil hade kört på det och jag fick faktiskt en chock. Större än en råtta och med käftar som var groteska! Svansen var tjock, hårlös och lätt gulaktig, jag blev så äcklad..! Jag fick reda på att det var en s.k possum, att de framförallt är nattdjur och väldigt skygga. Tydligen hyfsat harmlösa för oss människor trots allt. Jag såg inte många av dem igen förutom vid ett par tillfällen ute på vår altan på natten. Den här bilden lyckades jag ta på den ljusskygge rackaren:

(kvalitén är trist p.g.a blixten och glasrutan)

 

Andra nattgäster som dök upp ibland var tvättbjörnarna. Smarta djur som vet att där det finns människor finns det även mat... riktiga sopgubbar som inte drar sig för att rota i ev. kvarglömda soptunnor utomhus. 

 Inte många centimeter mellan mig och tvättbjörnen en sen 

kväll - dock en betryggande glasdörr emellan.