Forbo, Kährs eller Siljan...?

Nu när Projekt Taklampa till gästhuset börjar närma sig slutet trycker andra tankar på. Stugan måste ju ha ett golv. I dagsläget ligger en obeskrivligt (både i kvalitét och utseende) uttjänt plastmatta (ovanpå några slags träskivor) på plats. Inget gammalt fint skurgolv som gömmer sig här inte!
Så länge stugan har fungerat som en allmän förvaringsplats har det tjänat sitt syfte men nu när transformationen står för dörren har mattan nu fått en oåterkallelig uppsägning. 
När det kommer till golv så har jag en förkärlek för trägolv. Gärna råa, nötta och urgamla brädor. Trägolv som under åratal har slitits och nötts av trötta fötter, fötter som burit grova skodon, golv som har sett och hört folks historier och livsöden. Tiljor som har utstått utspillda kärl, tappade redskap som givit patina. Istället för plastmattor och laminat så trampar man på en naturens egen produkt; träd som redan innan sin fällning för människans behov redan har upplevt åratal av årstider och skeenden. Ett material som fortfarande efter sin fällning och inläggning till golv fortsätter att leva och bara bli vackrare med åren. Golv med karaktär helt enkelt. 
Ett underbart exemplar av ett sådant golv trampade jag på i somras i Strängnäs gamla kvarn. 

Strängnäs kvarn

 

Utsikt inifrån kvarnen ut över gästhamnen.

Under somrarna håller kvarnen ibland öppet för allmänheten som då  får komma in i kvarnen. Fantastiska kvarnkonstruktioner finns på plats och utsikten är fantastisk. Det jag personligen såg mest av var golvet och trappstegen upp i kvarnen. Riktigt grova plank där mjölnardrängarna har trampat många steg och slitit tunga mjölsäckar över. På sina ställen var planken skevt och lite "slarvigt" lagda och man kunde utan svårighet se våningen undertill, inget för den med höjdskräck och bräckligt hjärta kanske men samtidigt blev tjockleken på golvet tydliggjort...

I den lilla anrika orten Malmköping finns en hembygdsgård idylliskt belägen i sörmländsk natur. En klassisk rödmålad husansamling omgärdad av gärdesgård.

Av en händelse besökte jag Malmköping och hembygdsgården i somras och där jag njöt av hembygsgårdens vackra golv: 

Jag ramlade förbi ett gammalt ödetorp i den sörmländska myllan. Torpet är beläget i en hage som vid besökstillfället innehöll ett gäng ystra unga tjurar så det var lite med risk för eget liv som jag besökte huset. Även detta torp hade fantastiska golv, den ena brädan bredare än den andra och alla brädorna var olika. 
 

Till vårt lilla gästhus kommer vi förmodligen inte lyckas hitta några begagnade trägolv som dessa ovan (jag har minsann försökt!). Även dessa gamla golv var en gång nya, oanvända och oförstörda innan tidens tand och folks skitiga fötter hade gjort sitt. Det finns otroligt mycket fina golv därute - det är "bara" att leta och bestämma sig....!