Innan ämnet jul har kallnat helt ska jag dela med mig av julens utsvävningar i form av mat och dekorationer hemma hos oss. Trots köpmännens envishet med att dränka oss konsumenter i julstress och bestyr redan månader innan jul lyckades en viss julstämning infinna sig hos mig, trots allt.
Jag fick ett infall att utöka mängden snöflingor (som om det inte räckte med snön som föll strax innan jul, jag vet!) fast innomhus. I detta fall tillverkade av bestående material som benvitt yllefilttyg.
Jag klippte ut rundlar (ca 3cm i diameter), lade rundlarna dubbelt på varandra och sydde ihop dem med filtstygn i benvitt garn runt kanterna, lämnade en liten öppning och fyllde rundlarna med fyllnadsvadd (ungefär lika mycket som en normalstor kvinnotumme). Sedan sydde jag ihop öppningen och gjorde även en ögla att hänga ”flingan” i.
Efter detta tog jag minimala benvita pärlor inköpta på Panduro och sydde fast lite oregelbundet på båda sidorna. (jag menar verkligen minimala pärlor vilket är hyfsat tålamodsprövande.)
Som om inte detta var nog skaffade jag även ett lim som jag penslade på ena sidan och sedan strödde ”snöglitter” över (lim och glitter från Panduro) för att få den ultimata ”snöglittereffekten”. Det tog inte lång tid innan jag insåg att glittret gjorde sig jättebra – så pass bra att de redan påsydda pärlorna ”försvann” i glittergyttret varvid jag beslutade mig för att enbart glitterlacka ena sidan av flinga och den andra fick vackert klara sig med enbart pärlor. (Ingen av flingorna har ännu klagat och jag blev trots allt nöjd. )
Till min egna skräckblandade förtjusning fick jag en tid innan jul idén om att göra ett alldeles eget pepparkakshus (för varför göra allt lätt för sig och köra på med Annas Färdiga Hus inköpt på ICA?!). Nähä, egensinnigheten fick ett anfall av hybris och det var bara att handla pepparkaksdeg (för DET var minsann alldeles för jobbigt att röra ihop).
Jag hade en vision om att skapa ett s.k. New England Saltbox House i pepparkaksform (mer att läsa om Saltbox Houses här:http://en.wikipedia.org/wiki/Saltbox). Det började med att jag fick rita delarna och räkna ut lite mått för att sedan göra mallar av ritningarna. För en sann humanist utan några som helst matematiska färdigheter var detta moment en prövning. Mallarna använde jag sedan när jag bakade ut degen för att göra delarna i deg. Det blev ganska stora delar eftersom jag inbillade mig att ”ju större desto lättare” kändes som en bra devis. Det gick trots allt bra men delarna kändes något sköra. Till fönsterrutor använde jag som jag brukar; gelatinblad som klistrades fast med smält socker.
I år var jag fast besluten att INTE skada mig på det smälta sockret vid ihopsättningen. Jag trodde att det var näst intill omöjligt ”eftersom huset var så stort” och att detta av någon anledning skulle utgöra ett slags beskydd i hanteringen..? Det visade sig att jag hade väldigt fel (i min enfald) och att jag en stund senare satt med århundrades värsta brännskada på handen. Hur som helst; huset blev klart och jag hade t.o.m. förberett för en lampindragning till insidan som skulle lysa upp, husets baksida hade fått en hålighet utskuren vid den arkitektoniska tillverkningen för sladdragningen. Mitt hus aspirerar inte på något sätt till det mest estetiskt perfekta men det var kul att det lyckades!
En annan liten dekoration jag satte ihop var en enklare krans:
Grön mysig mossa fick klä en ganska tunn kransstomme, benvitt sammetsband lindades runt, några lärkträdskottar samt glittriga konstgjorda blommor fick avsluta dekoreringen av kransen.
Innan avslutande bildspel på juldukningen kommer här en bild på en annan juldekoration; lilltomten jag gjorde i filttyger fick stå på mossa som lades i en gammal sil, lite glitter ströddes över samt ett par ekblad målade med glitterlim lades bredvid.
Slutligen så, årets juldukning i lite rustikt tema men med gulddetaljer blev såhär:
Bordslöpare i oblekt linne, vitt porslin med guldkant, tallriksmellanlägg i oblekt linne, egengjorda ljushållare med gulddekor, konstgjord barrslinga inköpt på Dimoda (oerhört naturtrogen).
Nu är jag redo att möta 2013 och lämna allt vad jul heter bakom mig för denna gång (eller för väldigt länge faktiskt).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar