Efter en enda lång matorgie under jul-och nyår försöker vi nu se framåt och utåt – finns det verkligen en värld utanför husets väggar och vågar vi tro på en fortsättning trots att matsmältningsapparaten säger annat och direkt hotar med att brisera (eller åtminstone att upphöra sitt kroppsliga samarbete) inom kort…? Trots beaktandet av måttlighet har måltiderna varit alltför täta, tunga och skapat ovälkomna halsbrännor. Jag skulle vilja ta det till att matvanorna har i det närmaste slagit ut alla försök till fysiska ansträngningar denna period. Inte utan att vi har njutit ofta, länge och intensivt men det har ett pris…
Nyårsafton tillbringades i bästa vänners lag, diverse hundar, brasa i öppna spisen samt god mat. För att skruva om den för många klassiska nyårsmenyn (hummer och oxfilé) valde jag efter min egengjorda kategori ”GOTT men NYTT”. Alltså inte nytt i ordets sanna bemärkelse utan nytt i bemärkelsen ev. kombination, recept eller/och råvara.
Förrätten bestod av fransk chevreost som gratinerades i ugn med ringlad Acaciahonung ovanpå och sedan serverades på tallrikar med rostade valnötter samt en skiva Pata Negra-skinka. Varmrätten var ugnsstekt ankbröst med krämig gratäng på potatis, morot och palsternacka (bechamelgratängsås med ansenliga mängder riven ost i). Till detta serverades en gräddapelsinsås, slutligen spetsad av ankbröstens smakrika köttsafter som tillkommit vid tillagningen, en härlig svart vinbärsgelé och lite tomater.
Slutligen åts (eller om sanningen ska fram så slukades den) en nybakad toscakaka fylld med vit chokladmousse.
P.g.a. bilkörning avstods allt alkoholintag till dess att familjen var hemkommen igen. Väl på hemmaplan korkades den iskylda franska skumpan upp som sedan avnjöts av undertecknad i soffan, ärligt och härligt uppklädd i skönaste mysbrallorna.
Nytt år - ny dag och jag fundrar redan över kommande spännande måltider och andra väsentligheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar